Dunkadunka!

Hon sitter så väldigt stabilt nu! Jag satt bakom henne nog i tio minuter o behövde bara resa henne upp två ggr...så jag skulle BARA ut i köket o kolla en grej...

DUNS!

Oooäääääh!

Nemen, kära baaaarn...oj, var det lite hårt där, du skulle ju ha ramlat mer rakt bak för där låg ju kudden...
Men med lite sång o lite blåsning så slutade tårarna trilla...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0