Den dära...
När jag var liten hade jag en bok som hette Emma Tvärtemot.
Den boken har inspirerat mig...nästan varje dag! Finns det en möjlighet att vara tvärtemot, I'm there...
Idag...en av de tråkigare dagarna...var jag hemma när min man kom hem. Han hade haft en av de tre sämsta jobbdagarna någonsin...genast kände jag att det var en bra dag! Inte för att jag var så glad att han hade tråkigt på sitt jobb utan för att "automatiskt" blir jag tvärtemot...så himla smidigt va!
Men jag kan ju inte gå runt o va sådär käck hela tiden så under tiden maten lagades (ca 5 min...snabbmakaroner o korv) hann jag bli upprörd över något...vipps var jag tillbaka till utgångsläget...
Min man är nästan lika tvärtemot som jag och som Emma...men han vet bara inte riktigt om det! Jag har ju lärt mig att känna igen "en av de egna"...
Det är inte alltid det är så tydlig tvärtemot som idag...en gång målade jag o en kompis en vägg o jag tänkte "pjuh, tur det inte blev så mörkt iaf" när hon sekunden efter berättar att hon är så nöjd med att färgen var så stark! Då var jag oskyldigt tvärtemot...
Eller som i julas när jag vid två tillfällen tänkte "hmm, det här var inte så gott som det brukar" o någon annan säger strax efter "mmm, mycket godare än vad det brukar"...