Martha

Inatt hände det!

Vanligtvis äter Martha var tredje timma och vid kvällsmålet vid 22-tiden så brukar Adam sova med henne på magen i soffan, fram tills nästa måltid ... medans jag lägger mig i sängen o sover.

Igår kväll var det samma. Jag vaknade också till vid 12-tiden för jag hörde henne gny o tänkte att då är det dags men Adam skickade tillbaka mig i sängen för det var bara lite gny.

Klockan 03 (!!) vaknade jag av att hon ville ha mat ... alltså FEM timmar efter förra målet! Då hade Adam lagt henne i sin säng vid 01-tiden och så hade hon sovit vidare två timmar.

Dagens planerade besök: Lina o Stina

Dagens spontana besök: min pappa i arbetskläder! Han stannade en 10 minuter medans praoeleven fick sitta kvar i bilen. Kollade in Martha som i sin tur var vaken alla minutrarna ... galet!

Annars har Martha inte velat sova i liften idag. Eller lite har hon sovit men det har varit oroligt. Sen sov hon lite hos mig och till slut fick hon faktiskt sova på mage i soffan, det också lite oroligt men höll sig sovande iaf.

Hon är ju för tokig, lilla Margit ... så fort jag tar fram kameran så ska hon posera!

Japp, nu är navelsträngsbiten borta också!

För övrigt så är skötbordet, hittills, inte någon favorit. Fast tittar hon kan det gå lite bättre (bättre = mindre skrik).

Idag är det dags för det första bvcbesöket. Det har ju dock stormats inatt och det är ganska kraftig blåst fortfarande så eventuellt tar vi bussen dit ... spännande värre!

Fick sovit lite innan det var dags för frukost. Anledningen till att det bara blev lite sömn var ju tankar och känslor, inte att Martha höll mig vaken. Eller jo första stunden var för A-L hade tyckt att hon skulle ligga sidan om mig i min säng ... det tyckte inte jag! Så jag flyttade bort henne efter en stund.

Menmen. Frukosten var redo vid 8 och jag lyckades få i mig lite av den! Fast innan frukost var jag rätt hungrig så jag festade till det med det kvarvarande kexchokladet och Ramlösan.

Förmiddagen var fortsatt lugn och jag kunde vila lite till. Sen kom Ella o Adam och förgyllde tillvaron en dryg timme. Ella tyckte nog jag såg konstig ut i min rock o mina fina nättrosor innehållandes en stor blöja. Hon kunde tänka sig att sitta i fotändan av sängen ... tills hon såg telefonen vid huvudändan o satte sig där för att leka lite! Vi tittade lite på martha men gjorde inte så stor grej av det.

Ella hittade Mariekex och fikade lite på dem innan de skulle iväg o äta lunch!

Min lunch bestod av fisk ... gick inte ens o kollade, fy fabian för sjukhusmat! Så matintaget den dagen var väl inte helt lyckat men en del Mariekex och sen kvällsmaten var pyttipanna med grönsaker så där fick jag i mig lite.

Jag meddelade personalen att jag ville hem dagen efter så snart doktorn hade godkänt Martha. Det var okej men de skulle göra ett hörseltest bara först ... det var också godkänt.

Sen kom natten ... inte lika kul. Jag var trött och Martha ledsen. Hon var tyst ibland men det var svårt för både henne o mig att sova.

Tisdagen den 1 februari ...

Klockan är runt sju på kvällen. Ella är lagd och Adam har precis gett sig av på sin dagliga kvällspromenad. Jag har satt mig vid datorn för lite slösurf ...

Jag sitter o slöfiser samtidigt och så kommer det "kiss". Nej, det är ju inte kiss det är ju fostervatten! Tar mig snabbt till badrummet där det rinner ut en massa fostervatten. Blir lite snurrig i huvudet för jag ju nya underkläder som finns i sovrummet men hur ska jag ta mig dit utan att blöta ner resten av lägenhetsgolvet? O Adam, jag måste ringa Adam och telefonerna ligger ju utanför badrummet.

Så först måste jag ha rena underkläder så jag kan ta på binda och slippa läckage och sen ta mig till telefonen. Än så länge är det bara vattnet som känns, inga sammandragningar.

Jag finner efter inte alls lång stund lösningar på min problem och ringer till Adam. Ber honom gå hemåt igen o han undrar varför. Jaa, varför vill jag det? Han kommer på svaret själv ... nog också rätt nöjd med tanke på att vi hade fått ett beräknat datum på den 5 februari! (fast med vår lilla erfarenhet vet vi att det kan ta tid)

Innan Adam hinner hem hinner jag ringa Anna för att meddela att något är på gång. Jag kan ju omöjligt sitta tyst med denna information!

Adam kommer hem, letar upp telefonnumret till förlossningen och jag ringer för att få lite info om hur jag ska göra.

Barnmorskan som jag pratar med tycker att eftersom jag inte känner några sammandragningar så väntar vi tills kl är 21. Om jag då känner av värkar så avvaktar vi med att åka in tills det är dags men skulle jag fortfarande inte känna något kl 21 så bokar vi in en tid för koll.

Adam ringer sina päron och meddelar vad som är på gång. De anländer strax innan 21. Jag ringer återigen förlossningen. Meddelar att jag nu känner av sammandragningar (magen blir hård) men att det inte gör ont. Hon tycker att det låter som att det är på gång men för säkerhets skull så bokar vi in en undersökning till morgondagen kl 11 för då, menar bm, att allt är klart redan ändå!

Sammandragningar som känns lite mer startar vid 22. Då är det fokus för mig på att slappna av bara, så det är ganska lugnt. Adams päron går o lägger sig vid 12-tiden och då kan jag fortfarande sitta ner o andas lugn genom sammandragningarna. Vid ettiden känns de märkbart mer och jag tar stått i duschen en längre tid vilket hjälpte avsevärt. Det är nu mellan 4 o 7 minuter mellan sammandragningarna men de varar ej så länge (knappa minuten håller de i sig). Jag ringer återigen förlossningen då jag nu tycker det är jobbigt att stå upp o duschen är inte lika bekväm längre. Frågar hur långt det ska vara mellan värkarna o hur länge det ska hålla i sig. Men jag är välkommen in om jag känner för det. Testar dock duschen igen men får nu ropa in Adam för det gör så ont så han får hjälpa till att hålla i duschen.

Smärtan är nu väldigt kraftig men jag försöker slappna av i kroppen o bara flåsa igenom den. Vid halv två tycker jag bestämt att nu får vi nog åka in för nu gör det JÄTTEONT! Sabine är uppe och jag ger tummen upp när vi sticker iväg. Får två sammandragningar i bilen dit. Adam släpper av mig vid akutintaget och parkerar bilen. Där inne hinner jag nog få 2 eller 3 sammandragningar till.

Förutom jag, där inne, så är där även en familj med en yttepytte bebis o en 4åring och jag tänker att hellre i min smärtsamma position än att behöva ta hela familjen till akuten.

Adam kommer in och vi meddelar personalen vad vi vill o får komma in o ta hissen direkt till förlossningen. Hinner får någon sammandragning i hissen. Utanför hissdören, på förlossningen, står Anna-Lena och väntar på oss. Hon leder oss in i rum nr 12 och säger att jag ska ta av alla kläder. Jag verkar inte vilja göra bort mig och undrar för säkerhets skulle om verkligen ALLA kläder ska av? Jodå och så får jag på mig en vit mjuk rock istället! Det kommer en sammandragning till innan jag hinner lägga mig i sängen och jag känner att jag har svårt att hålla emot en krystning.

I sängen slipper jag iaf ctg och A-L känner av att jag är helt öppen men möjligt att en viss "kant" fortfarande är kvar. Hon känner igenom nästa sammandragningen o meddelar att nu kör vi!

Jag lever på lustgas i dryga timmen och försöker denna gången göra på "mitt" (Anna Wahlgrens) sätt. Det sätter är inte riktigt samma sätt som A-L tycker ... men jag står på mig. Hinner även med en liten diskussion om den här silikonflärpen som jag fick info om på mvc och det blir inget med den!

A-L o Tordis (undersköterskan) tycker att jag ska släppa lustgasen vid nästa sammandragning ... det tycker inte jag så det gör jag inte. Eftersom varje sammandragning är relativt kort får jag en spruta i skinkan med värkstimulerande. Jag märker ingen skillnad för jag är ganska trött och ger nog inte järnet vid varje krystning. Men ett par krystningar (tre eller fyra) känner jag att huvudet är på g ut och att kroppen nu "slinker ut". Jag vet att jag blundar när jag får bebisen på magen. Jag vet inte könet ... fast jag har ju nästan under hela graviditeten känt på mig att det är en kille. Jag säger till Adam: Säg inget, men vet du vad det blev?

Adam hade sett trodde han men samtidigt hade navelsträngen hängt i vägen så han var inte säker. Bebisen lyfts upp av A-L och hon frågar om jag ser? Nej, jag har inte mina glasögon ... men visst var det en Martha!

Under själva krystningarna kläms det lite på min mage emellanåt för att känna av när värken kommer. Detta säger jag ifrån att jag inte vill (kommer ju ihåg hur det fick tryckas med Ella).

När sen moderkakan inte riktigt vill komma ut krävs mer tryckningar men då får jag tillgång till lustgasen så det går bra till slut.

Jag var mycket glad efter att Martha hade kommit ut. Dels för att det hade gått så fort och dels för personalen. A-L kommenterade dock att jag var lite väl envis ibland. Mmm, men det har jag övat på i 33 år, sa jag, så det gick liksom automatiskt!

A- L fick sy ett stygn och sen tömde hon min urinblåsa ... nice!

Fick duschat o kissat själv också sen blev det fika såklart! Då var det Adams tur att trotsa ... men jag drack snällt te och äpplecider och tryckte i mig några mackor!

(Just det, mitt bland värkarna anlände en tredje person, en barnmorska som sa att jag skulle andas lugnt för bebisens skull och sen klappade hon mig snällt. Kommer mest ihåg att hon pratade mjukt, hade en varm hand och sa att det var hon som hade pratat med mig i telefonen)

Fick sen åka rullstol bort till BBavdelningen där Adam fick lämna av mig o Martha och sen sticka hem själv. Då var nog klockan efter 5 på morgonen.

Just det, innan avfärd mot BB vägdes, mättes och fotograferades Martha! 4205 gram, 52 cm och denna bild!